Oj vad tiden gått fort

Hej hopp för sista gången…..för denna resa i alla fall men vi hoppas på en ny snart!!!

Ja ni denna resa har gått väldigt fort till och med för fort……vi skulle utan problem stanna ett tag till…..men nu är huden brun och rynkig, håret är äggskalsvitt, inte en tillstymmelse till ögonbryn och kilona sitter där de ska…..så det är väl dags att fara hem till er nära och kära!! Vi saknar ju faktiskt er…..men även maxmål och tacos!

Vi har haft en toppen resa tänk att vi klarade av 4 månader 24 timmar om dygnet utan att skilja oss…..vi har verkligen haft roligt och har kommit fram till att detta är vår grej! Vi är alltså två globetrotter och vi kommer förmodligen aldrig att sluta fara runt i världen. Det är svårt att säga vad som varit bäst med denna resa men på vår näthinna sitter fortfarande bilder kvar från soluppgången på hawaiis vulkan, den otroligt blå lagunen Aitutaki, alla olika kulturer och olika sett att leva, Sydney och Australiens landskap och inte att glömma Britneys hus hihihi

Det har ju varit otroligt med skratt denna resa och det går absolut inte att glömma herr Pettersson och hans snorgröna tajta simkostym……och inte den lite större killen som denna dagen till äran fick en smurfblå simkostym och valde att sitta i sitt lilla soltält med den på under hela dagen…..och dessutom ha den på sig under 1 timmes båtfärd på väg till ön, detta var hysteriskt roligt även om det inte låter så himla kul….men ni skulle ha varit med! Vi har också hunnit med lite mattematik under denna resa……vi har framförallt räknat kosingarna som har SUTTIT på våra konton men vi har också hunnit med att räkna ut att Andreas har i snitt druckit 2 1/2 öl om dagen i 122 dagar vilket vi då räknat ut att det blir 305 öl……..hm undra hur många fat det blir. Vi har också kommit fram till att jag har levt på hamburgare……ibland har det blivit två om dagen….gissningen är att det är kring en 60 burgare med pommes. Vi har även denna resa hunnit med att flyga 24 gånger, checkat in på 36 olika hotell och packat våra ryggor 38 gånger. Vi har dock inte vågat räkna på allt godis vi har ätit…..det blir i alla fall en dyr tandläkarräkning när vi kommer hem.

Veckan på Koh Chang har gått fort och vi har inte gjort mycket mest badat och slappat….tyvärr har inte vädret varit riktigt på vår sida men vi är nöjda en då. Jag han också med att skada stortån, klantigt nog snubbla jag och fick ett riktigt jack i tån….bruttan i receptionen kom genast springande med första hjälpen kitt. Det blev ett riktigt skitigt sår så hennes förslag var att vi skulle klippa av en del av skinnet för att kunna göra rent…..jo men visst hon leta efter en vanlig sax och jag blev en aning yr…..jag slocknade helt enkelt och fick ligga på golvet i receptionen…..i 20 minuter, svetten spruta och två taijare stod och vifta block för att göra det svalare…..efter en stund gick det bra att rese sig…..ja ja nått ska ju hända sista dagarna också.

Himla kul att det är så många som har följt oss under denna resa, hoppas ni har tyckt att det har varit skoj att läsa…...vi hoppas det blir fler resor att följa!!

Nu ska vi ta och packa våra ryggor för sista gången, en mycket lång hemresa väntar…..vi har nämligen 30 timmar att avverka. Men vad gör det när det står ett dukat bord med Tacos och väntar på oss.


Många kramar från oss


                                             

Lata dagar på Koh Chang

Hej

Nu har vi lämnat Bangkok och farit vidare till Koh Chang för att njuta av de sista dagarna på denna långa semester. Tänk att vi snart varit borta 4 månader och snart farit hela jorden runt…….helt sjukt, vi skulle ju kunna vara kvar ett tag till, detta liv är ju fantasiskt……dagarna här består ju mest av att äta, dricka, bada och pilla i naveln……

I Bangkok kryssade vi mellan varuhusen för att handla upp de stackars korvören som vi hade kvar…….så när hemresan går av stapeln ekar det på kontona…..men vad gör det när vi fått uppleva allt detta!!! I Bangkok han vi också med att träffa vår käre Jönsson och hans brutta Nina, för er som inte vet så är det en arbetskamrat. Med han har vi kommit fram till att vi mest åt…..som vanligt……det blev ett mycket trevligt besök på en Sunrise taco hm hm kanske ska erkänna som det var det blev tre besök på tre dagar….vi han också med en fika pause på Donky Dounat, de har väldigt smarriga munkar de……Och så fastna det några kilo till på kistan!!


Hörs snart igen med en summering av resan
Kramar från oss


Ps Alec skönt att du fick lite tårta på din ettårsdag och hoppas du fick många roliga paket. Anton grattis på 13 årsdagen, vi får fira när vi kommer hem. Ds

Två hinkar sand innanför tröjan

Hej

Sist vi skrev var vi på väg till Mui Ne, turen dit gick bra vi hamnade i en ”sleepingbuss” med våningssängar i, som bestod av liggsäten…….ungefär som första klass på Thai……..oj sedan vakna jag av ett gupp i mitt hårda liggsäte…..det var alltså inte som första klass, men det gick himla bra.

I Mui Ne har vi inte rört på många fenor, vi har mest latat oss i denna lilla byn och dess lunk. Och problem att komma in i lunken det har vi ju verkligen inte svårt för efter snart fyra månader i dimma. En dag tog vi i alla fall oss i kragen och for till white sand dunes…….en miniöken av vit sand. Var himla coolt! Vi passa naturligtvis på att fara i ilfart ner för sanddynerna på en plastskiva med endast snören att hålla i sig med……..det gick bra fort och ni anar inte hur många hinkar sand vi hade innanför kläderna när vi lekt klart……..Ja vi tugga nog sand i fyra dagar efteråt!

Efter Mui Ne for vi tillbaka till Saigon där det var en klippning inbokad…..Herr Pettersson skulle klippa sig efter drygt fyra månaders av odlande på skallen! Han var smått nervös och har varit det de senaste dagarna…….ni vet hur han är, det är ju Mamma Bettan som gäller. Denna gång blev det en ”Fransos” och svettpärlorna rann ner för Petterssons panna när ”Fransosen” grabba tag i saxen och börja klippa……efter en timma stod en nöjd Pettersson på benen och ja måste ju säga att han ser några år yngre ut än med den där vildvuxna kallufsen.

Nu är det dags att knäppa ihop den ouppackade ryggan och gå till sängs för i morgon far vi tillbaka till vårt andra hemland Thailand. Vi börjar med några dagar i Bangkok där vi ska träffa upp en arbetskamrat och hans tjej…..kul med lite kända ansikten……och snart blir det fler eftersom vi endast har 11 dagar kvar….


God natt från två freaks

Nr 415 i trosan

God morning Vietnam…..

Vad har vi hunnit med sedan sist då…….hmm Jo vi har hunnit med röja runt i Ho Chi Min City. Som vi blev positivt överraskad över, var en aning bättre än vad vi hade förväntat oss. Och efter att ha varit i Hong Kong, avgasernas stad, så tyckte vi att alla avgaser som släpps ut i HCMC är lite….och det är det inte. Det var sjukt mycket moppar där, så många att de inte går att beskriva…..finns knappt nå bilar och de stackars bilar som finns får åka på sidan så att mopparna har två egna filer att åka i ……..och när det blir rött vid de få trafiklysen som finns väljer många att gasa upp moppen på trottoaren eller så kör de helt enkelt mot rött…..ja så man går alltså inte riktigt säker på trottoaren eller vid de gröna lysena. Och inte att glömma de övergångsställen som finns där är det ingen idé att stå och vänta vid för då får du stå tills vietnameserna går in för att natta sig och det är tomt på gatorna…..de vet inte vad stanna är, så det är bara att sätta ut foten och hoppas på det bästa!

Under våra två dagar där han vi också med att ta en tur till de berömda Ci Chu-tunnlarna som vietnameserna grävde under kriget mot Amerikanerna. Det var en egen upplevelse, ni anar inte hur små dessa tunnlar är……ja kanske båda låren får plats men vet de tusan om arslet kommer in…..turen är väl att det blivit en turistattraktion så att de grävt ur en tunnel som passar våra ”as”!! Gissa om läbbigt! De hade också gjort en skjutbana där så Andreas passa på att avfyra 10 skott med en Ak47: a …..ja något slags automatvapen som lät nå fruktansvärt illa!

Efter HCMC bokade vi in oss på ytligare ett flyg och destinationen blev Nha Trang på den vietnamesiska kusten. Här slappar vi mest på stranden och njuter av de få dagarna vi har kvar, bara 21…….Men vi har orkat masa oss ur solstolarna och tagit en tripp till ett vattenland, det ligger på en ö strax utanför och för att ta sig dit åker man linbana, skojsig värre var det. Men det bästa med detta ställe är ju en då att det har en bar som serverar TACO och inge ”fake” taco utan riktiga grejor…..jihu Det var där vi tillbringade Andreas födelsedag, proppmätta!

O beundrare har jag redan hunnit med att fått på detta ställe…….o uttrycka sig kan de, inge fel på den förmågan heller. Varje morgon kommer det en tantilura och ställer sig vid min solstol och för att lägga handen på knäet och säga……- You are beautiful……och så står hon där ett tag och ler stort…..hon är väldigt sliten och har inga tänder men artig som man vill vara säger jag naturligtvis – You too…..när hon sedan beundrat mig färdigt går hon vidare. Ja det är ju kul att det är någon som tycker det….är ju inte varje dag o verkligen inte när jag hostar som en gammal kedjerökare med 1 liter slem i halsen……den hade ju jag haft sedan 4 veckor tillbaka och det var ju ingen vanlig hosta visa det sig utan en luftrörskatarr, så då har man druckit en flaska snorgrön kinesisk hostmedicin i onödan…… det ”läker” av sig själv och kan inte botas av hostmedicin….ja ja sånt händer.

Som många gånger under denna resa så var det dags att lämna in tvätt och så här i slutet så är typ allt skitigt. Det mesta fick åka med denna gång även favvo koftan, som kan nämnas att den är vit. Gissa om vi blev snopna när vi fick tillbaka kläderna…..vi har under hela resan varit beredd på det mesta men hallå…..detta tar priset……de hade skrivit vårt rumsnummer i varje plagg och om plagget inte hade en lapp i sig så har de skrivit direkt på klädesplagget…..ja den vita koftan står det numera 415 på med bläck…..och mitt på dessutom!!!! Om man nu ska se något positivt i detta så är det väl att vi hade lämnat in alla våra trosor och kallingar så glömmer vi bort vilket rumsnummer vi har så är det bara att lätta på byxkanten och kika ner. Det händer rätt ofta att vi glömmer rumsnumret eftersom vi byter hotell ungefär lika ofta som………..
Nu har vi bokat in oss på en bus till nästa destination som blir Mue ne utanför Phan Thiet. Så på Lördag bär det av 5 ½ timme i en vietnamesisk buss!!!


Hoppas allt är bra där hemma
Kramar från oss


Ps Tjejer vad har ni nu hittat på för lurigt till min hemkomst, ni är ju bara för gulliga, Miss You!! Ds

Födelsedag nr 2 närmar sig...

Hej

Resan till Hong Kong gick bra trotts den långa väntan i Kula Lumpur, men som sagt biljetten var billig! På Hong Kongs flygplats blev vi direkt påflugna av en konstig taxichaufför. Han kunde inte engelska så han hade en lapp där det stod taxi på…….ja ja tänkte vi klockar var ju nästan tolv på natten och vi hade rest sedan sju på morgonen så vi ville snabbt till hotellet. Vi börja deala om priset……..hur lätt är det när den man dealar med någon som inte kan engelska. Han plockar tillslut fram mobilen och vi får skriva in priset på den……efter många om och men så går han med på vårt pris så vi haka på honom bort till hans bil. Det var bara det att bilen stod en bra bit bort efter en lång promenad och tre olika hissar senare var vi framme vid hans taxi. Vi hoppade in och tänkte att nu kan vi koppla av lite för snart är vi framme vid hotellet…..ja det var ju lättare sagt än gjort han gasade upp bilen till dess fulla kapacitet, 140 km/h och ner med alla bilrutor…….det blåste så hårt i bilen att man var tvungen att hålla i peruken annars hade man väl ingen kvar och inte att glömma att vi kom från varma Thailand och tycker då att 16 grader med bilrutorna nere är en aning kallt!

Hong Kong är verkligen speciellt här bor 7 miljoner människor på en yta som motsvarar en tredjedel av Gotland, helt sjukt! Ni kan tänka er vad trångt det är här……det gäller att hänga med strömmen på gatorna. Tur är att dessa kisar inte är stora och inte kräver så mycket utrymme…till skillnad från oss, vi har fått ett minimalt rum med sängar som är anpassade för asiater, herr Pettersson får ha fötterna utanför sängen. Rummet är så litet att när man ska öppna minibaren som står i ena änden av rummet måste man flytta på sängen för att få upp dörren……ja men det är himla fräscht så vi är nöjda! Här har vi tillbringat den mesta tiden på alla marknader och i alla köpcentrum bland annat i ett av asiens största, helt sjukt vi var till slut vilse och gav upp. Vi har också hunnit med lite sevärdigheter som hamnen och annat som denna stad har att erbjuda. En dag tog vi turen ut till Hong Kong Island, där var så mycket höga byggnader på sån liten yta att man nästan fick klaustrofobi det var också så mycket avgaser att det var tungt att andas…..så nu har man väl fått något skit i lungorna också…..ett år äldre och skit i lungorna ja ja. O apropå det tack Pappa och Mamma för de fina bidragen på våra konton, VI tackar och bockar. O inte att glömma tack Erika och Acke som skickat med en superpresent……himla kul med brevet och tusentack för presentkorten på max!!!!! Ville nästan fälla en tår när jag läste brevet och ville framförallt äta upp checkarna……hur kan maxburgaren se så god ut!!! O tack för alla grattningar på sms tänk att ni kom ihåg mig hihihi

Nu är det snart dags för nästa födelsedag, Herr Pettersson fyller nämligen 32 År. Han har inte hamnat i någon större kris utan han har snare insett att han inte är purung längre och att norrbågarna blir större med åren! Hans största undran är vad han är nu när han inte är ungdom längre……är det gubbe som är titeln nu????
Trots sina 32 år så har han en önskelista, den kommer nedan.

Prinsesstårta
Svensk husmanskost
Sängen på S.Stapel
Orginalmål med smält ost
Gott & Blandat
En klippning av Mamma (han har inte klippt sig på 3 månader)
Marabou chokladkaka
Även han tar gärna emot bidrag på sitt konto, men tackar Kjell och Brittis för det han redan fått i förskott! Vill ni ha konto nr är det bara kontakta han på 070-825 7447 Hahahahaha

Måste ju också bara skriva om insidenten i natt.....det som man absolut inte vill ska hända när man bor i ett hus med 25 våningar hände......Vi vaknade kl 04.00 av att det toktjuter i hela hotellet, brandlarmet gick! Vi stod nog på benen och påklädda inom 30 sekunder.....tog alla viktiga saker och börja vår färd ner från den 13 våningen....på de små och många trappstegen! Lätt nervösa samlades vi i lobbyn och det slutar med att vi får traska upp till 13 våningen.......någon kis hade rökt kl 04.00 så att alarmet gick.....vem röker 4 på natten och så kraftigt att larmet går (är tillåtet att röka här), han måste ha blossat regält den där kisen! Väl uppe och riktigt anfådd (trodde hjärta skulle hoppa ur) var det inte lätt att försöka sova....var det verkligen någon som rökt....somna till slut i alla fall!

Många Kramar från oss med bara 30 dagar kvar ööööwwww