Ett ansikte ingen glömmer....är det jag de?

Hej

Har tyvärr inte tid att skriva om alla stapatser som hänt sedan sist. Vi måste packa för att sedan kliva upp tidigigt och bege oss till Bangkok.

Kort så har tiden sedan sist varit bra och man kan ju lungt fundera om jag har ett ansikte ingen glömmer...hmhm är det positivt eller negativt???? På flertal av de ställen vi varit så känner de flesta igen oss och kommer utspringande från sina butiker när vi går förbi....de pekar på mig och ropar I remeber you!!!!! och sedan kastar det sig runt halsen på mig...hmhm ska fundera på om det är bra eller dåligt..... Har i alla fall knytit lite nya kontakter under denna tid så det blir nog ytterligare en resa hit....

Kramar

Ps Vi skickar inga vykort denna gång....ni har väl tröttnat på dem? Ds

Ska nog ta betalt för att arrangera dessa pensionärsresor......känner mig sliten

Hej igen

Efetr Phuket begav vi oss till Koh Ngai. Färden dit gick smidigt och killen som körde gicka ldrig under 120 km/h så vi var framme en timme tidigare en beräknat.....Väl på ön njöt vi av sol och bad....i alla fall nästan alla av oss. Pappa hade det lite kämpigt först hade hade han full rulle på ac anläggningen och fläkten i taket så alla hans lättare ägodelar for runt som i något slags orkan i hans rum och inte nog med det så varje natt och varje eftermiddag ringde telefonen...men det var ingen på andra sidan......ja någon verkar ha programerat in någon ringning i telefonen...och tror ni det finns nogon handbok till en telefon från tidigt 70 tal......För övrigt så hade pensionärerna fullt upp med att bestämma vad de skulle handla i öns enda bar......de var som sagt röda som räkor trotts att de tillbringa den mesta delen av tiden i baren.....

Väl när vi skulle fara vidare så var vi tvungen att ha en uppställning och kontrollera att de inte hade länsat minibaren eller glömt halva väskan kvar.....jo men ni vet ju hur pensionärer är ........ de är alltid klar ett par timmar tidigare. Andreas och jag hade precis slagit upp ögonen eller rättare sagt Bettan (vår egen durracell kanin) banka på dörren så vi var tvungen att öppan ögorna......och örona för då hör man med en gälld röst - är ni vaken!!!! och så är det någon som rycker i handtaget. Det var nästan två timmar tills vi skulle åka.... jo men när vi väl kommer ut yrvakna ur vårt rum står pensionärerna där med sina väskor och är helt klara....suck! De tillhör nu mera utan tvekan gruppen pensionärer!

På Koh Muk njöt vi av den underbara ön. Vi passade också på att fira Bettan med en middag i sanden. Men för att få till den krävdes det en riktigt kraftansträngning! Att förklara att vi är där för att fira henne....men hon har fyllt men vi firar nu.....hmhm ja ja efter många försök att beskriva att de skulle göra en oförglömlig middag på stranden kom jag på den halvt smarat ideen att säga like a weding dinner......och kille förstod direkt.....när middagen var över var det dax för chokladtårtan som vi beställt att avnjutas......då kom det tre tajare med en ljuv sång happy birthday to you.......och en chokladtårta samt det mest underliga en brudbukett!!!!!!!!!!!!!!! Ja det kan lätt bli fel! men fin var den i alla fall om det skulle varit någon som gift sig......tyvärr var det ingen som slog till det hängde ju mest på Bettan o Bosse men de nappade inte på ideen.....

Annars så har vi nu farit vidare till Ao Nang, där vi för en kväll skicka ut pensionärerna på egen aktivitet, vi passade nämligen på att möta upp Tessan S och Jonny. Idag fått nytt främmande i form av Lotta (Lill Antes syster) och Marcus....så imorgon tar vi med dem på en guidad tur till Poda och Chicken.

Kramar till er från oss

PS Tove kan du mäta din midja, typ lite på höfterna där du har shortsen.......Suprise suprise!

Mamma jag sms eller msn:ar istället eftersom mailen inte verkar ha gått fram. Ds

Tänk att man ska hålla rätt på pensionärerna också....

Hej hopp från öns topp

Här i Thailand har vi det bara bra. Just nu är vi på Koh Ngai, här är lika bra som sist. Har just klämt i oss en hel grillbuffe, mumsigt värre!

Annars så gick resan hit bra eller det starta med att vi gjorde fel när vi skulle in i parkeringshuset, men vem hade väntat sig något annat.....efter att vi kört några varv runt huset vi skulle stå så lyckas vi äntligen svänga av på rätt ställe....ja men då blir Pettersson lätt nervös över att det tar tid att åka in i huset ....... (jag tänkte....hur vi skulle göra) och skriker lite lätt tryck biljett j**ln.....så jag trycker på knappen ....och det skulle jag ju inte göra ....vi hade ju bokat...men efter samtal till p-hus killen ordnar det sig...ja yrt värre som vanligt när vi är me....

O yrare blir det ju när man ska hålla rätt på pensionärerna och deras saker.....Bosse tappa bort glasögonen, som vi för övrigt leta efter i hela Phucket.......och sedan visar det sig att han tappat dem i receptionen....ja vad säger man BO! Pappa glömde solglasögonen som han inhandlat med styrka i på baren och inte nog med det så när vi checkar ut har han glömt halva garderoben med saker.....och dessutom har Bosse rensat minibaren som vi dessutom får betala....ja så nu sattsar vi på att leva på dem! O inte att glömma när bettan skulle beställa nya glasögon hos optikern.....detta är ett kapitel för sig.....efter ett beslut med bågar och glas så beger vi oss in i synundersökningsrummet för att genomföra en synundersökning....o Bettan är lite halvknackig på engelska så jag med in det där lilla rummet.....och allt han säger översätter jag på svenska ....innan jag 30 minuter senare förklara att jag översätta pga av hon inte är bäst på engelska....de trodde ju att jag var knäpp....efter ett tag så ska vi göra klart affären och efter ett hårt prutande så säger killen att han måste ringa bossen...ja ja tänkte jag gör det ....sedan ropar han på mig så att jag får prata med bossen i telefonen......men inte gav jag mig för det jag pruta mer och log in i kameran (som bossen hade för att övervaka butiken...killen sa hes on the outher side of the camera) och blinka med ögonframsarna ...och charmen funka....jag fick mitt pris! O innan vi lämnar butiken så har killarna lärt sig lite svenska också....affären var fullbordad!


Många Kramar från oss alla

Ps. Peson och Kimmen nu har vi varit hos skräddan och pratat om Flippis klänning, hos pankaksmannen som jag skulle gifta mig med, tjejen som hade affären mitt emot hotellet, hon som vi pruta så mycket med....alla kännde väl igen oss och krama om oss....hihihihi Puss på Flippan. Ds